Chapter 5 - More Than This
Detta har hänt:
Jag började gå längst gatan, hemåt eller inte jag måste här ifrån för just nu var jag jäkligt förbannad.
Det hade börjat regna när en regndroppe slog ned i hårbottnen på mig. Toppen tänkte jag. Först gick jag vilse, sen visade det sig att min mobil var slut på batteri och sten död och nu skulle det börja regna. Perfekt. Kunde det bli bättre? Min blick följde de vita markeringarna på vägen. Det var väldigt tomt, inte en enda människa eller ett hus så långt ögat kunde nå.
Jag hade gått i minst en och en halv timma och började nu undra hur långt till jag behövde gå innan första hus, så att jag kunde låna telefonen eller fråga om vägen.
Jag gick upp för en kulle när jag hörde ljudet av en avlägsen bil. jag sprang den sista biten och han precis se bilen köra över en korsning och fortsätta några kurvor och sedan försvinna bakom en massa träd. Jag sänkte huvudet och började tappa hoppet. Med blicken i marken fortsatte jag att gå och började tänka på första gången jag och West träffades. Det var i slutet av dagis när han var nyinflyttad. Han blev presenterad av fröken som sedan sade åt honom att gå och sätta sig bredvid Erik, vilket var framför mig. På rasten sprang vi in i varandra och blev vänner direkt.
Allt var så mycket enklare när man var liten, man kunde vara kompis med motsatta könet utan att alla trodde att man var tillsammans.
Under åren som gått hade vi blivit bättre och bättre kompisar och till och med börjat kalla oss för syskon. Han var min länge förlorade bror och jag var hans ”ande syster”.
Plötsligt hörde jag en bekant röst och tittade upp. Framför mig stod en ganska så stor blå bil på kanten av vägen. Jag måste ha varit för upptagen av mina tankar att jag inte hade hört den köra förbi. Ur fönstret kikade ett bekant ansikte med lockigt hår. Harry.
- Är du vilse, sade han och flinade
- Ja, svarade jag generat
- Hoppa in, sade han och tog in huvudet i bilen igen.
Jag ökade takten och öppnade bakdörren och satte mig. Vid ratten satt en av de fyra killarna Harry hade varit på caféet med tidigare. Han hade en blå och vit randig t-shirt och beiga chinos på sig. Han tittade på mig i backspegeln
- Jag heter Louis, sade han och log
- Sarah, sade jag och log tillbaka
- Jag vet, sade Louis
- Harry har redan berättat det, fortsatte han och vände blicken mot Harry som log.
- Så, vart ska du, frågade Harry
- Hem, svarade jag
- Och vart är hem? Frågade Louis
- St Georges Road 37, svarade jag tveksamt
Det blev tyst ett tag.
- Vet du vart det ligger? Frågade Harry med blicken på Louis
- Nej, svarade han och skakade på huvudet
- Inte en aning, fortsatte han.
Det blev tyst ett tag till.
- Jag vet! Sade Harry och sken till, samtidigt som han tog upp sin iphone ur fickan
Han knappade in min adress och såg fundersam ut
- St Georges Road i Crayford? Frågade han
- Ja, svarade jag snabbt.
Någon minut senare var vi på väg.
På radion spelades Lady Gagas låt ”The Edge Of Glory” vi hade kört i en kvart och bara lyssnat på radion när en låt jag inte kände igen började spelas. Harry kollade ängsligt på Louis som snabbt stängde av radion.
- Jaha, sade Louis
- Berätta något om dig Sarah, fortsatte han med blicken på vägen
- Jag heter Cole i efternamn, svarade jag
- Hur gammal är du? Frågade Louis snabbt och nästan avbröt mig
- 16, svarade jag
- Jag fyller 17 i oktober, fortsatte jag
- Harry är 17, sade Louis
- Jag fyller 18 i februari, fyllde Harry i
- Louis är 20, fortsatte Harry
Vi svängde till höger och jag började känna igen mig vi var ganska nära nu. Några minuter senare stannade bilen
- Nu är vi framme, sade Louis och vände bak huvudet och kollade på mig
- Det är rätt hus va? Frågade Harry spänt
- Ja, det är rätt svarade jag lättat
- Vi ses, Sarah, sade Louis
- Ja, tack så jätte mycket för skjutsen jag vet inte vad jag hade gjort utan er, sade jag
- Var så god, Du kan börja med att sluta spela spel på mobilen, sade Louis och skrattade
Harry och jag skrattade båda till
- Vi syns snart, sade Harry och blinkade åt mig innan jag klev ut ur bilen och gick upp för gången.
Killarna vinkade åt mig och körde sedan iväg. Jag öppnade tyst dörren och gick in i köket. Där satt mamma och såg orolig ut med telefonen mot örat.
- Hej, sade jag tyst
- Å gumman äntligen, vi har varit så oroliga! Sade hon
- Vart har du varit så länge klockan är snart halv 11, fortsatte hon
- Halv 11! Utbrast jag
- Jag gick vilse men mötte en som viste vägen, ljög jag
- Men varför ringde du inte vi kunde ha kommigt och hämtat dig, sade mamma
- Min iphone fick slut på batteri, svarade jag och dolde en gäspning
- Men nu är det dags att hoppa ned i sängen det är skola imorgon, sade mamma
Usch, första dagen i skolan tänkte jag medans jag gick upp för trappan, men jag var ändå glad över att fått träffa Harry igen.
____________________________________________________________________________________________--
Tack för att du läste! snälla lämna en kommentar och säg vad du tycker!
