onedirectionupallnight

Detta har hänt:

Jag började gå längst gatan, hemåt eller inte jag måste här ifrån för just nu var jag jäkligt förbannad.

Det hade börjat regna när en regndroppe slog ned i hårbottnen på mig. Toppen tänkte jag. Först gick jag vilse, sen visade det sig att min mobil var slut på batteri och sten död och nu skulle det börja regna. Perfekt. Kunde det bli bättre? Min blick följde de vita markeringarna på vägen. Det var väldigt tomt, inte en enda människa eller ett hus så långt ögat kunde nå.

Jag hade gått i minst en och en halv timma och började nu undra hur långt till jag behövde gå innan första hus, så att jag kunde låna telefonen eller fråga om vägen.

Jag gick upp för en kulle när jag hörde ljudet av en avlägsen bil. jag sprang den sista biten och han precis se bilen köra över en korsning och fortsätta några kurvor och sedan försvinna bakom en massa träd. Jag sänkte huvudet och började tappa hoppet. Med blicken i marken fortsatte jag att gå och började tänka på första gången jag och West träffades. Det var i slutet av dagis när han var nyinflyttad. Han blev presenterad av fröken som sedan sade åt honom att gå och sätta sig bredvid Erik, vilket var framför mig. På rasten sprang vi in i varandra och blev vänner direkt.

Allt var så mycket enklare när man var liten, man kunde vara kompis med motsatta könet utan att alla trodde att man var tillsammans.

Under åren som gått hade vi blivit bättre och bättre kompisar och till och med börjat kalla oss för syskon. Han var min länge förlorade bror och jag var hans ”ande syster”.

Plötsligt hörde jag en bekant röst och tittade upp. Framför mig stod en ganska så stor blå bil på kanten av vägen. Jag måste ha varit för upptagen av mina tankar att jag inte hade hört den köra förbi. Ur fönstret kikade ett bekant ansikte med lockigt hår. Harry.

-          Är du vilse, sade han och flinade

-          Ja, svarade jag generat

-          Hoppa in, sade han och tog in huvudet i bilen igen.

Jag ökade takten och öppnade bakdörren och satte mig. Vid ratten satt en av de fyra killarna Harry hade varit på caféet med tidigare. Han hade en blå och vit randig t-shirt och beiga chinos på sig. Han tittade på mig i backspegeln

-          Jag heter Louis, sade han och log

-          Sarah, sade jag och log tillbaka

-          Jag vet, sade Louis

-          Harry har redan berättat det, fortsatte han och vände blicken mot Harry som log.

-          Så, vart ska du, frågade Harry

-          Hem, svarade jag

-          Och vart är hem? Frågade Louis

-          St Georges Road 37, svarade jag tveksamt

Det blev tyst ett tag.

-          Vet du vart det ligger? Frågade Harry med blicken på Louis

-          Nej, svarade han och skakade på huvudet

-          Inte en aning, fortsatte han.

Det blev tyst ett tag till.

-          Jag vet! Sade Harry och sken till, samtidigt som han tog upp sin iphone ur fickan

Han knappade in min adress och såg fundersam ut

-          St Georges Road i Crayford? Frågade han

-          Ja, svarade jag snabbt.

Någon minut senare var vi på väg.

På radion spelades Lady Gagas låt ”The Edge Of Glory” vi hade kört i en kvart och bara lyssnat på radion när en låt jag inte kände igen började spelas. Harry kollade ängsligt på Louis som snabbt stängde av radion.

-          Jaha, sade Louis

-          Berätta något om dig Sarah, fortsatte han med blicken på vägen

-          Jag heter Cole i efternamn, svarade jag

-          Hur gammal är du? Frågade Louis snabbt och nästan avbröt mig

-          16, svarade jag

-          Jag fyller 17 i oktober, fortsatte jag

-          Harry är 17, sade Louis

-          Jag fyller 18 i februari, fyllde Harry i

-          Louis är 20, fortsatte Harry

Vi svängde till höger och jag började känna igen mig vi var ganska nära nu. Några minuter senare stannade bilen

-          Nu är vi framme, sade Louis och vände bak huvudet och kollade på mig

-          Det är rätt hus va? Frågade Harry spänt

-          Ja, det är rätt svarade jag lättat

-          Vi ses, Sarah, sade Louis

-          Ja, tack så jätte mycket för skjutsen jag vet inte vad jag hade gjort utan er, sade jag

-          Var så god, Du kan börja med att sluta spela spel på mobilen, sade Louis och skrattade

Harry och jag skrattade båda till

-          Vi syns snart, sade Harry och blinkade åt mig innan jag klev ut ur bilen och gick upp för gången.

Killarna vinkade åt mig och körde sedan iväg. Jag öppnade tyst dörren och gick in i köket. Där satt mamma och såg orolig ut med telefonen mot örat.

-          Hej, sade jag tyst

-          Å gumman äntligen, vi har varit så oroliga! Sade hon

-          Vart har du varit så länge klockan är snart halv 11, fortsatte hon

-          Halv 11! Utbrast jag

-          Jag gick vilse men mötte en som viste vägen, ljög jag

-          Men varför ringde du inte vi kunde ha kommigt och hämtat dig, sade mamma

-          Min iphone fick slut på batteri, svarade jag och dolde en gäspning

-          Men nu är det dags att hoppa ned i sängen det är skola imorgon, sade mamma

Usch, första dagen i skolan tänkte jag medans jag gick upp för trappan, men jag var ändå glad över att fått träffa Harry igen.

____________________________________________________________________________________________--



Tack för att du läste! snälla lämna en kommentar och säg vad du tycker!

Detta har hänt:

När jag vände mig om höll jag på och gå in i killen som hade snubblat på mig.

-           oj oj, sa han.

 Sen sträckte han fram handen för att hälsa, jag lade min hand i hans

-          Jag heter Sarah, sade jag

-          Harry, sade han och log ett charmigt leende.

-          Trevligt att träffas, fortsatte han och blinkade med ena ögat

-          Desamma, sade jag innan jag gick och satte mig.

Medans jag väntade på min smoothie tog jag fram mobilen och kollade vad klockan var, den var 13:43. Jag hörde en mixer sättas igång och sedan stängas av, någon minut senare kom servitrisen med min beställning

-          Hoppas det smakar gott, sade hon och log

-          Tack, svarade jag och tog en klunk genom sugröret.

Jag satt på caféet i nästan en timme. Under tiden hörde jag killarna skratta några gånger, men efter en halvtimme sade en av dem att de behövde gå nu om de skulle hinna i tid. På vägen ut vände sig Harry mot mig.

-          Hej då Sarah, vi ses, sade han och log mot mig.

Jag log tillbaka och kände kinderna hätta till. Han ville se mig igen, allt jag visste i den sekunden var att jag också ville se honom igen.

Klockan närmade sig tre och jag bestämde mig för att det var dags att ta sig hem. Men då kom problemet, jag hade gått så mycket under dagen att jag inte hade den blekaste aning om vart jag var. Så jag gick ut ur caféet och gick runt lite tills jag började känna igen området.  Så jag gick och letade efter någon busshållplats men hittade ingen.

-          Sarah? Sade en röst som lät förvånad.

Jag vände mig om och möttes av ett par isblåa ögon, som omringades av ett sött tjej ansikte och blont mellan långt hår i mjuka lockar.

-          Ja, sade jag stelt

-          Du känner inte igen mig va? Frågade flickan som såg ut att vara några år äldre än mig

Jag svarade inte. Jag började tycka det var riktigt pinsamt, skulle jag känna igen tjejen? Jag som alltid hade haft ett bra minne för namn och ansikten, men vem var denna person som nu kollade på mig.

-          Det är jag Sarah, sade hon

Hon väntade i några sekunder

-          Elin, fortsatte hon i en utandning.

Elin tänkte jag, Elin som i Tiffany’s Syster? Eller Elin som i den-dära-tjejen-som-flyttade-i-tvåan?

-          Tiffany’s syster, sade hon och lät halvt besviken.

-          Ja ha det är du, sade jag lättsamt

-          Vem annars, sade hon och log

-          Så vad gör du har i London?, frågade jag henne

-          Jag har hälsat på en gammal klasskompis, svarade hon

-          Och du, vad gör du här?, fortsatte hon

-          Jag flyttade hit i…

Jag tänkte efter var det igår? Eller i Förrgår? I förrgår kom jag fram till efter som jag hade sovit här två gånger.

-          I förrgår blir det, sade jag och avslutade meningen.

-          Jaså? Det har inte Tiffany berättat, sade hon

-          Nej, vi har nog glidit isär sen hon blev tillsammans med Isac, förklarade jag.

-          Ja ha det var synd, du som är en sådan snäll tjej hon behöver kompisar som dig, sade hon

Jag hatade när folk kallade mig ”den snälla flickan” det fick mig bara att känna mig patetisk, om de bara visste vad jag hade hittat på under åren. Men om mamma och pappa fick veta skulle det bli utegångsförbud och elektronik förbud i ett år, de tycker att jag fortfarande är den lilla flickan som ska följa i pappas fotspår och bli matte lärare. Visst, jag, matte lärare? Jag som nästan hade fått underkänt i ekvationer? Jag avskydde allas förväntningar på mig.

-          Nej nu måste jag gå, sade Elin och avbröt mina tankar.

-          Men du snälla ring Tiffany, hon sa alltid att hon aldrig ville bli av med dig, fortsatte hon innan hon vände på klacken och gick iväg.

Nu undrar ni säkert vem Tiffany är, jo Tiffany var min bästa tjej kompis för ungefär två månader sen om jag inte hängde med West var det henne jag var med. Men sedan träffade hon Isac, Isac som var en riktigt ”bad boy”. Och Tiffany föll pladask för honom sen dess har det bara varit hon och Isac. Jag började gå längst gatan, hemåt eller inte jag måste här ifrån för just nu var jag jäkligt förbannad.

____________________________________________________________________________________________---


Snälla lämna en komentar de håller mig motiverad

Tack för att du läste!

Detta har hänt:

-          Så det blir väll fint, sade mamma och avbröt tystnaden

-          Ja då, svarade pappa samtidigt som min mobil pep till

Jag tog snabbt upp mobilen och läste

” det skulle jag aldrig glömma, smaklig måltid ;) ”

-          Sarah inga mobiler vid matbordet , sade pappa


-          ok, svarade jag och lade ned mobilen.

Det kanske inte skulle bli så hemskt, tänkte jag. West kan ju komma och hälsa på någon gång

Jag vaknade av solskenet genom gardinerna, idag skulle nog bli en ganska varm dag för att vara mars. Jag gick fram till min byrå och tog fram ett par svarta jeans med hög midja och en vit-svart randig tröja med körsbär på. Sedan gick jag ned för att äta frukost. Mamma satt vid köksbordet och läste tidningen, samtidigt som hon smuttade på sitt kaffe. Jag satte mig ned och hällde upp lite flingor och mjölk i tallriken.

-          Vart är pappa? Frågade jag mamma

-           Han har åkt till universitetet och skulle hälsa på alla nya jobbar kompisar och göra lite uppgifter, hans elever börjar också imorgon precis som du, svarade hon.

Efter att jag hade ätit upp bestämde jag mig för att utforska stan lite och jag behövde hitta min nya skola. Så jag tog en väska och packade ned min plånbok, mobil och nycklar. Jag gick ut genom dörren tog fram min mobil, öppnade ett nytt internet fönster och knappade in i google search ”crayford school” och klickade sedan på vägbeskrivning. I beskrivningen stod det att det skulle ta ca en kvart att gå för fot. Så jag tog fram mina hörlurar, kopplade in dem och satte på Rihannas låt ”We Found Love” med mobilen i högsta hugg som karta började jag och gå. Jag gick igenom massa korsningar och olika kurvor. Jag fattade att jag nog skulle behöva ha kartan i mobilen imorgon igen.

Exakt 17 minuter senare stod jag utanför en byggnad med en skylt som det stod ”welcome to Crayford Academy”. Nu visste jag hur lång tid det skulle ta att gå hit imorgon, så jag visste när jag behövde gå upp. Nu kom den spännande delen, att undersöka staden! Centrala London var bara en haltimme ifrån mitt hus fast åt andra hållet än skolan så nu skulle det ta tre kvart att gå dit. Jag visste inte riktigt om jag skulle orka det men började gå. Efter bara några minuter passerade jag en busshållplats, på tablån stod det att nästa buss till centrum gick om fem minuter så jag satte mig och väntade. Efter nån minut av tråkigheter tog jag upp min mobil och skickade iväg ett sms till West

” tjena, har precis kollat på min nya skola och sitter nu och väntar på en buss. Berätta ett av dina roliga skämt”

Några sekunder senare pep min mobil till

”haha, du får ta en buss hit! Ok vad sa eskimån till servitören?”

jag funderade i någon minut men kom inte på något så jag svarade

”det tar bara typ 5 timmar… jag har ingen aning”

Jag funderade ytterligare när mobilen pep till


” ta flyget då, han sa: får jag låna toan! Hahaha!”

När jag hade läst klart kom bussen så jag gick på och betalade sedan satte jag mig ner, på bussen var det bara tre personer plus jag. Sedan knappade jag in ett svar

”ja visst flygplan varje dag funkar ju… West du suger på skämt den var inte ens rolig”

Jag kollade ut genom fönstret vi åkte förbi några killar i min ålder sen plingade min mobil till

” du är en sån party killer”

Jag blev lite förvånad av svaret men knappade snabbt in


” du får komma och hälsa på nån gång eller så kommer jag”

”sure, måste dra nu Sofia kommer straxt, vi ska på bio ;)”

Det plingade till i bussen och två tjejer gick av. Efter en buss tur på ca 20 min så var jag framme.  Jag gick av och gick runt tills jag fick ont i mina fötter så jag bestämde mig för att hitta ett café och köpa något att dricka. Jag gick runt i några minuter tills jag hittade ett litet mysigt café, när jag gick in där var det väldigt folktomt. Det satt ett par gamla kvinnor i ett hörn och pratade, om vad kunde jag inte riktigt höra. Jag ställde mig vid kassan och kollade på vad det fanns att köpa när den lilla klockan ovanför dörren plingade till. Jag bestämde mig för en ”skogsbärs smoothie” och skulle precis trycka på den lilla pling klockan när någon puttade till mig. Jag vände mig om och möttes av en kille i luva med gulliga lockar som stack ut.

-          - Oj, förlåt, sade killen

-          - jag snubblade på mina skosnören, fortsatte han och log ett gulligt leende mot mig

-          - det gör inget, svarade jag och log tillbaka

Jag tryckte snabbt på den lilla klockan och en servitris kom ut rusande från vad som verkade vara personalrummet. Hon hade långt ljustrött hår som var uppsatt i en svans på bakhuvudet. Hon såg faktiskt ut att vara i min ålder om inte kanske något år äldre.

-          Förlåt om du har fått vänta, vad skulle du vilja ha? Frågade hon

-          det gör inget, jag skulle vilja ha en skogsbär smoothie, svarade jag

-          Okej något mer? Frågade servitören

-          nej tack, svarade jag

-          okej det blir 65 kr tack, sade hon

Jag tog upp min plånbok och tog upp en 50 lapp och grävde lite efter en 5:a. Ping! Lät det när en peng ramlade ner. Jag vände mig om och böjde mig ned för att plocka upp den men då slog jag i huvudet i någons huvud.

-          oj, förlåt, sade samma kille som förut medans de fyra killarna kollade på honom.

En av de såg verkligen ut som han ansträngde sig för att inte skratta. Men sen så smet det ut ett litet skratt, han var den enda av de fem killarna som var blond. När jag kollade på honom blev han genast tyst.

-          förlåt, sade han med en irländsk ton.

Jag skrattade till och kollade på honom

-          inget att be om ursäkt för, sade jag och log mot honom

-          du tappade den här, sa killen i luva och räckte över en enkrona till mig

-          tack, sade jag och tog emot kronan.

När jag nuddade hans hand for det en stöt igenom min hand, han höll kvar handen och log mot mig

Jag lade fram en femtio lapp, en tia och en femma på bänken. Den rödhåriga tjejen tog emot dem och lade ner dem i kassan

-          jag kommer med den om fem minuter till ditt bord, sade hon mot mig och log

När jag vände mig om höll jag på och gå in i killen som hade snubblat på mig.

-          oj oj, sa han.

 Sen sträckte han fram handen för att hälsa, jag lade min hand i hans

-          Jag heter Sarah, sade jag

-          Harry, sade han och log ett charmigt leende.



________________________________________________________________________________________-________________________________________________________________________________________


JeeY Äntligen!
Hoppas ni gillar det och snälla lämna en komentar jag vill ha minst fem innan nästa del
hihi jag vet att ni läser, för i min statistik står det att jag har 30 unika läsare!
hoppas inte ni tycker att jag skryter, jag är bara stolt

Tack för att du läste!

Jag vaknade av ett pipande ljud, det var flyttbilen som bakade up på uppfarten. Jag tog på mig ett vitt linne, en mörk grön cardigan och ett par jeans och gick ned för att hjälpa till. Mamma stod och packade upp matvaror i köket som redan var fixat, det var super snyggt och elegant.

- Är köket redan färdigt? Frågade jag

- Ja, gumman , sade mamma och vände sig om

- Det här är andra flytt bilen, fortsatte hon

- Jasså, vad är i den? Frågade jag

- Allt till alla sovrum, svarade hon

Våran konversation avbröts av pappa som klampade in

- men vad bra att du är vaken Sarah, sade pappa samtidigt som han pekade i vilket rum en säng skulle stå, det var pappas och mammas säng.

- Du får hjälpa till och peka vart dina möbler ska stå, fortsatte han

- Men gumman inget flörtande med flytt männen bara, sade mamma och blinkade mot mig

- Men mamma! Sade jag och stöna

Några sekunder senare bar två män in en vit byrå, min byrå.

- Vart ska den här stå? frågade den äldsta av männen

- Sarah, sade pappa och kollade på mig

- Den ska upp, sade jag och gick före för att visa vägen

 Två timmar senare

Jag låg i min säng och knappade på min mobil, rummet hade blivit jätte fint och jag var väldigt nöjd min mobil pep till och vibrerade

 ”Skicka en bild då om det blev så snygt”

Jag fnittrade åt stav felet och öppnade snabbt ett nytt sms

 ”visst, men West lär dig och stava nån gång” knappade jag in och tryckte på skicka. Sedan ställde jag mig vi dörren tog en bild och skickade den med. Efter nån minut fick jag svar

” ja ja ja, jag KAN stava men det blev fel, mobilen håller på och gå sönder. Snyggt föresten men för tjejigt för min smak”

Jag fnittrade igen och knappade in:

”bra ursäkt, och du jag ÄR en tjej”

- Sarah det är mat nu, ropade pappa

- jag kommer, ropade jag tillbaka

- Säg till Oliver är du snäll, ropade pappa

Jag gick genom den lilla gången och knackade på dörren, sedan öppnade jag den. Oliver satt som vanligt framför datorn men för ovanlighetens skull var han inne på skype jag gick fram till honom och petade honom på axeln

- Vad, sade han och tog av sig sina hörlurar

- Det är mat nu, sade jag och kollade vem han skypade med.

 Det var hans flickvän Hanna, att han ens hade en flickvän förvånade mig för han satt framför datorn hela tiden. Det pep till i fickan.  Jag tog upp mobilen och läste sms:et

”Det är sant, detta är femte gången jag försöker och skicka detta sms:et, jag måste skaffa en ny mobil snart”

Jag knappade in som svar:

”om du skaffar en ny mobil med nytt nummer glöm inte att skicka ditt numer till mig, ok? Jag måste dra ska äta nu”

Jag klickade på skicka och gick ner för trappan med Oliver efter mig. Vi gick båda två och satte oss vid bordet som var dukat för fyra med pasta och skinksås.

- Så det blir väll fint, sade mamma och avbröt tystnaden

- Ja då, svarade pappa samtidigt som min mobil pep till

Jag tog snabbt upp mobilen och läste

” det skulle jag aldrig glömma, smaklig måltid ;)"


- Sarah inga mobiler vid matbordet , sade pappa

- ok, svarade jag och lade ned mobilen.

Det kanske inte skulle bli så hemskt, tänkte jag. West kan ju komma och hälsa på någon gång


____________________________________________________________________________________________-____________________________________________________________________________________________

Hoppas ni gillar det och Ja 1D kommer snart måste ju få igång den först

Regnet piskade mot bilrutan och utanför var det beck svart.

Förra veckan hade pappa fått ett mejl som sa att det fans ett öppet jobb på ett universitet straxt utanför London och att de ville ha just min pappa. Min pappa är matematiker och när han fick detta jobb erbjudande tackade han omedelbart ja. Inte bara för att det var mycket bättre betalt utan också för han hade tröttnat på att hemundervisa. Och eftersom min mamma är arbetslös tyckte också hon att han skulle ta jobbet.

Just därför satt jag Sarah Cole 16 år i våran gråa SUV tillsammans med min mamma Susanne, min pappa Viktor och min storebror Oliver 18 år på väg mot London

Bilen var nästan tom, i den låg bara våra resväskor med kläder i resten skulle komma med en flyttbil imorgon. Usch vad jag skulle sakna min bästa kompis West en underbart snäll och trevlig kille som jag hade känt sedan dagis och vi hade varit oskiljaktiga sedan första dagen. Men missförstå mig inte vi var inte tillsammans han var som den storebror jag aldrig fick och han hade dessutom en flickvän Sofia hon var jätte trevlig. Och att börja på en ny skola skulle vara jobbigt skaffa nya kompisar och lära mig ett nytt schema men det skulle nog gå br..  

-vi är framme, sade pappa

Jag vaknade ur mitt drömmande och vi hade parkerat på en uppfart till ett ganska stort brunt hus, du förstår även fast mamma var arbetslös så var vi ganska rika. Min farmor lämnade efter sig en hel del pengar och pappa som den enda släktingen kvar vid liv ärvde allt. Jag puffade till Oliver som låg och sov och hoppade sedan ut ur bilen. Det hade slutat regna nu. Till huset ledde en liten sten väg, jag föjde den efter mamma som sedan låste upp dören med ett par helt nya nycklar. Inne i huset fanns en stor hall som ledde till ett större rum och i ena hörnet fanns en ganska bred trappa.

-Detta  blir nog vardagsrummet, sade mamma om det stora rummet.


- Ja det tycker jag, sade pappa som kom in genom dörren med sin väska.


- Sarah du kan ta dina grejer och gå och välja ett rum, sade mamma entusiastiskt.


- Okej, svarade jag tyst.


Jag gick upp för trappan och till höger och in i ett rum rummet var vitt, tomt och ganska tråkigt men det var vad som var utanför fönstret som jag fastnade för. Utanför bredde sig en stor skog med kala träd och ovanför dem lyste stjärnorna. Det var det vackraste jag någonsin sett. Jag öppnade min väska och tog ut luftmadrassen kopplade in sladden och lät madrassen blåsas upp, sedan tog jag upp min necessär och gick till badrummet mitt emot mitt rum, som jag hade passerat tidigare. Jag borstade tänderna och gjorde mig i ordning för sängen. När jag var klar gick jag ut och tog på mig min pyjamas som bestod av ett tunt vitt linne och korta vita mjukis byxor. Sen gick jag ner till mamma och pappa som stod och kramades i vardagsrummet

- Jag ska gå och lägga mig nu, sade jag till dem

- sov gott gumman, sade mamma somtidigt som hon släppte pappa och kom för att krama mig.

- tänk på att du ska börja i skolan på måndag, sade hon sedan

- jag vet, sade jag och gäspade

Sedan gick jag upp igen och kröp ner i sovsäcken som låg på madrassen. Bara två dagar kvar till skolan, tänkte jag. Jag förväntas att glömma mitt gamla liv på bara två dagar.

_____________________________________________________________________________________________

_____________________________________________________________________________________________

Hoppas ni gillar det!
Lämna en komentar tack

Den här historien handlar om en 16 år gammal tjej som heter Sarah.

 Hela hennes liv vänds uppochned när familjen bestämmer sig för att flytta till London,
 men där kommer hennes liv aldrig mera bli desamma.